Galen kvinna på scenen

Onsdagen den 4 oktober

 

Stockholm krävde ett besök och jag kom i god tid till Stockholmsmässan där vi skulle göra ett Wallmansgig för teknikmässan. Publiken bestod av fyra hundra karlar och ett försvinnande litet antal kvinnor. Jag är alltid lite nervös för en sådan publiksammansättning då karlar har en konstig ovana att bli överförfriskade och leva rövare men döm om min förvåning då det visade sig att jag varit nervös för helt fel sak. Showen avlöpte väl tills det var dags för mig. Jag hade knappt sagt hej förrän en propert klädd kvinna 50+ (med en milt sagt illsken blick) stormade upp på scenen. Jag såg henne i ögonvrån, tog micken och kastade mig av scenen. Hon stannade upp och ställde sig och skrek i mikrofonstativets tomma klyka (så mycket tokigt ut) och framförde att hon inte såg så bra från det ställe där hon satt i lokalen. När hon var klar gick hon (med något lugnare blick) ner och satte sig på samma plats. Vem var hon? Var ifrån kom hon? Var det någon som kände henne eller var hon en galning på permission?

Då scenen vart tom igen så gick jag upp och ställde dessa frågor till publiken men ingen kom med något svar. Jag replikerade tystnaden med att jag tyckte att de var fega som inte talade om var hon jobbade, så att jag kunde springa in på hennes arbetsplats, berusad och skrika att jag inte ser Mölndalsån ordentligt från mitt vardagsrumsfönster. Den pinsamma tystnade försvann i ett kollektivt asgarv.

 

Resten av föreställningen, så låg karlarna ner och pep av skratt och jag skämtade friskt med en herre ur publiken, som jag döpte till ”Pissenisse” då han gick på dass hela tiden. Han älskade uppmärksamheten och vi talades vid en bra stund efter föreställningen. En skön kväll med en konstig början.