Upp och ner, men mest ner

Torsdagen den 12 oktober

 

Fick städa i laboratoriet en hel dag, efter att ha experimenterat i flera dagar med en ny effekt, för att kunna förbereda mig på kvällens jobb.

Gårkvällens jobb gick klart godkänt för mig men mindre godkänt för Enhörningen.

 

Jag kikade sedan i min mailkorg och fick då se till min stora sorg att Trollkarlen Max Milton gått bort. Detta var inte helt oväntat men det jag kände tog mig fullständigt på sängen. Jag grät.

  Max (eller Arne som han egentligen hette) hade, för mig som trollkarl, alltid funnits, och nu var han borta. Han saknas. Även om jag inte umgicks med honom ”privat” så har jag både jobbat med honom, rest på kongress med honom och sovit på hans hotellrumsgolv, träffat honom minst en gång i månaden på GMK (under min aktiva tid) och han har alltid haft tid för att skoja och busa med mig samt komma med glada tillrop när jag gjort något nytt och bra trick. Senast i augusti satt vi på FISM-Världsmästerskapen i Magi i Stockholm och fikade och trollade för varandra. Han saknas mig och jag vet att jag är långt från den ende som fällde en tår vid detta besked.

-Max, vi glömmer dig aldrig!

 

Jag fick ändå tillslut fixat ihop det jag behövde för att kunna ge mig iväg till företaget SBC som nu skulle inviga sitt nya kontor ännu en gång. Jag gjorde som sist men hade inte riktigt samma glöd som förra veckan.

 

Avslutade min dag med att kika på Peter Wahlbeck på Restaurang Ruby och träffade där både Stefan Odelberg och Mats Berglund (trolleriregissör). De hade haft collationering inför julshowen och passade nu på att kolla in Peter (som också är med i julshowen vad jag förstår).

Wahlbeck var kanonbra (ibland är han faktiskt helt kass) men jag kände mig lite tung i hjärtat så skratten satt långt inne.