Gaston - Magicus Magister

Feeling och riktig magi

2006-11-12T23:06:00.000+01:00

Lördag 28 oktober

Idag hände det som man som magiker blir lycklig över.

Jag var nu så pass frisk att jag inte droppade snor utan kunde gå omkring och bordstrolla lite innan scenshowen.

Jag förberedde mig för att gå fram till ett bord och trolla genom att plocka fram min lilla leksakskanin och hålla den gömd i handen. Precis när jag kom fram till bordet så utbrister en herre i sälskapet:

– En trollkarl! Kom hit och trolla för oss!

Jag gick fram och hann inte öppna munnen för än han tog till orda igen.

– Va kul att du kommer! Vi satt just och pratade om trolleri. Kan du inte trolla fram en vit kanin för oss?´

I vanliga fall så är detta en kommentar som man skämtar bort med att man är allergisk eller nå´t, men nu hade jag chansen att få göra magi på riktigt.

Med orden ”På er befallning” höll jag fram mina tillsynes tomma händer, mumlade mystiskt och vips så framträdde en liten vit leksaks kanin.

Denne glade, lätt förfriskade man, som tänkte sätta dit trollkarlen med att be honom trolla fram en kanin, spärrade upp sina ögon, tappade hakan i bordet och utbröt

– Herre jävlar! Han gjord´et!

Hela sällskapet jublade.

Scenshowen gick inte sämre den. Jag fick feeling och körde stand-up så att jag nästan inte hade någon tid kvar för tricken. Jag hade dock valt att köra min duk-rutin istället för kortsvärdet, då jag motvilligt insett att lokalen var precis för stor för att alla skulle kunna se ordentligt.

Sälkvinna och klunsning

2006-11-12T22:30:00.000+01:00

Fredag 27 oktober

Efter att ha legat till sängs hela dagen så började det närma sig showtime. Mådde nu lite bättre än igår men rösten saknades fortfarande.

Under kvällens föreställning så hände det något lite smått otroligt. Scenen var nästan en och halv meter hög och när jag gjort min kortsvärdsrutin med signerat kort så slet jag kortet från klingan och kastade det i triumf ut i luften. Kortet singlade ner en och en halv meter in på scenen och jag ställde mig i pose i det blixtrande ljuset. I ögonvrån såg jag då hur en kvinna 65+ kastade sig upp på mage på scenen och sliter åt sig det signerade kortet och med en sälrullning försvann ner under scenkanten igen. Det kanske inte låter så fantastiskt men det gick så otroligt fort och man måste vara spänstig för att inte skada sig i en sådan manöver.

Imponerande!

Väl tillbaka i hotellobbyn så satte vi oss ner för att umgås en liten stund innan sängdags. På något vis så lyckades vår kapellmästare Robin locka oss att ”klunsa”. Klunsning går till på följande vis:

Man kör sten- sax och påse tills en har förlorat. Den som förlorat köper sedan shots åt sig själv och alla de andra.

För att inte fördärva oss så bestämde vi oss för att enbart klunsa om 2 cl/gång.

Jag förlorade 5 gånger i rad, till turgubben Robins stora glädje och jag gick till sängs som en riktig förlorare, fattig och sjuk.

Att jag aldrig lär mig att inte spela när Robin är med. Han vinner jämt!

Sjuk som en gris

2006-11-12T22:25:00.000+01:00

Torsdag 26 oktober

Det var inte roligt att vakna den här morgonen. Mina stämband var helt väck och lungorna pep i kör med näsans snörvlande. Trodde i min enfald att det skulle kännas bättre efter en dusch. Dumma jag. Det var bara att bita ihop och packa sig iväg till tåget.

Norrköping stod på tur. Wallmansgänget hade redan varit där kvällen innan och hade dess utom blivit recenserade med betyg 4 av 5. Det är så typiskt att när jag missar ett enda Wallmansgig på 18 månader så är det enda gången som vi blir recenserade. Ja, ja. Jag fick ju goda recensioner från gårdagens Magic Wednesday så jag skall inte klaga.

Flygeln på Louis de Geer var fylld till bredden. Drygt 550 personer i publiken. Scenen var nästan en och en halv meter hög och jag var sjuk som en gris. Förutsättningar för att det skulle gå åt pipan fanns.

Istället möttes jag av en enormt skön stämning och jag slukade ballonger för glatta livet. I mitt andra set så dristade jag mig till att göra en kortsvärdsrutin med signerat kort. Lokalen var precis lite för stor för att detta skulle bli helt lyckat (samt att jag inte ägde någon röst) men effekten gick fram och alla var glada.

Jag gick till sängs så fort som möjligt efter föreställningen för att kurera mig från förkylningen.

Magic Wednesday recenserat

2006-11-05T23:53:00.000+01:00

Onsdag 25 oktober

Det var åter dags för Magic Wednesday på Restaurang Ruby i Göteborg. Gäster denna kväll var inga mindre än Peter Brynolf och Malin Nilsson.

Efter att ha mailbombat pressen i flera veckor så dök det äntligen upp ett par små notiser i City och Metro. Varför skall det vara så svårt att få Göteborgstidningar att skriva om nya företeelser?

Medan jag bannade de stora tidningarna för deras ointresse så fick jag reda på att det skulle dyka upp en recensent från GT/Expressen. Glädje!

Gästerna började strömma in i lokalen och Jag och Peter Brynolf gick ut för att trolla vid borden. Efter bara en liten stund så utvecklades våra små bordsshower till en tävling i vem som kunde få flest applåder. Publiken var genast med på noterna och klappade och jublade vilt då vi trollade för dem.

Klockan började närma sig showtime och det var dags att rigga det sista på scenen. Recensenten från GT/Expressen (Lasse Råde) kom med en fotograf och jag såg hur han började granska oss i sömmarna.

Jag tycker att han var lite väl hård i sin kritik mot Peter Brynolf (rent ut sagt nästan orättvis) för Peter gjorde ett bra jobb. Jag klarade mig dock bättre och Malin blev rosad till skyarna.

I det stora hela gillade Lasse Råde konceptet och hoppas att vi fortsätter med denna form av magisk underhållningklubb.

Tack för att du kom Lasse.

Läs själva vad han skrev:

http://expressen.se/index.jsp?a=730170

Ett stort tack vill jag även skicka till min älskade hustru som gjorde ett fantastiskt jobb för Magic Wednesday.

Rösten börjar försvinna

2006-11-05T22:59:00.000+01:00

Lördag 21 oktober

Efter nästan 8 timmars resdag (från Karlstad i Värmland till Ekebo i Skåne) så var det dags för att hitta in i detta gigantiska partypalats mitt i ödebygden. En unken doft av ingrodd danssvett och glädjeyra slog oss i ansiktet när vi slutligen hittade in.

Vi skulle köra en Wallmansshow och därefter bjöds det till dans i lokalen bredvid där Date spelade.

Vi trodde inte att det var sant. Medelåldern i publiken kändes som om den låg på 75+ och vi trodde att det skulle bli begravningsstämning i lokalen, men efter bara två nummer så stod publiken upp och sjöng med så att det skallade över nejden. Vi hade oroat oss helt i onödan.

Som mått på hur fantastisk skoj det var så tappade jag nästan rösten. Jag hade ådragit mig en lättare förkylning, och jag hade så kul när jag trollade vid borden att jag nästan slet ut mina stämband fullständigt.

Copperfield i Karlstad

2006-11-05T22:36:00.000+01:00

Fredag 20 oktober

Det sägs att det är alltid soligt och vackert väder i Karlstad, men det är bara ljug. När jag kom fram regnade det frenetiskt.

Kvällens publik bestod av 97 % kvinnor från Värmlands landsting och ingen av dem hade på sig sina fotriktiga skor. Det var klackarna i taket från början till slut. Underbart kul!

Efter föreställningen skyndade vi oss till hotellet för att kika på den David Copperfield-videon som jag lovat mina Wallmanskollegor när vi var i Piteå.

Hotellet hade så fiffiga TV-apparater med både video och DVD-spelare inbyggt, så vi gick in på mitt rum och myste till det.

Efter att ha titta på när David Copperfield flög, två tre gånger på raken, så fortsatte ett par av oss att titta på hans andra megaillusioner. Det är kul att se vad man kan göra med goda kontakter i ett TV-bolag samt med en sjuherrans massa pengar.

Sängarna kallade då vi hade en lång resdag att vänta.

Hajar, ormar, motorcyklar och halvnakna kvinnor

2006-11-05T21:42:00.000+01:00

Torsdag 19 oktober

Kvällsgig för Honda stundade. De ville att jag gärna skulle göra något kul med någon av deras produkter då jag skulle uppträda för deras kunder (97 % män). Budgeten låg dock inte så högt att jag kunde trolla fram en fyrhjulig motorcykel och dessutom så var både scen och lokal inte lämpad för den uppgiften. Jag hade dock fått Hondabladet (en facktidning med produktnyheter från Honda) som instuderingsmaterial och jag satt och bläddrade för att få en idé.

Jag fann mig själv inte se något på sidorna. Jag har aldrig varit motorintresserad så sidorna i tidningen kunde nästan lika gärna ha varit blanka. Jag visste dock att de som i vanliga fall läser tidningen inte enbart ser nummerbeteckningar, modellnummer och förgasare, utan de ser drömmar, vackra linjer och helt enkelt något man kan bli förälskad i och vill ha med sig hem.

Jag började fundera på om man kunde göra något magiskt som illustrerar just detta. Något med att den ene ser saken för vad det är, den andre ser ingenting och den tredje ser något vackert med risk för att bli förälskad.

“A fun Magic coloring book” för tusan. Jag bestämde mig för att bygga en sådan av Hondabladet. Jag köpte mig en Slitz och en Moore och började blanda in dessa ingredienser i Hondabladet. Först gick det sådär. Sedan gick det inte alls. Tiden tickade iväg och jag hade nu bara en timma på mig att få till rekvisitan.

Jag bestämde mig för att låta min magiska målarbok (som jag hade som förlaga) stryka på foten och jag började klistra in tidningssidor med motorcyklar varvat med vita pappersark och bilder på unga vackra kvinnor i ”Målarboken”och fäste Hondabladets omslag på utsidan.

Jag blev klar just i tid för att sätta mig i bilen och åka iväg till Universeum i Göteborg. Väl på plats fick jag använda mig av Ormrummet som loge där jag och ett tjugotal ormar delade på ytan. Ormarna var naturligtvis bakom glas och de var fantastiskt vackra att titta på. En av dem visade mig dessutom en fantastisk show genom att ömsa skinn och bli alldeles blank och fin.

Jag följde ormens exempel och bytte om till scenkläder och började min föreställning.

Scenen var uppställd så att jag hade ryggen mot ”Hajtanken” och de stora hajarna simmade runt bakom mig som om de ville se hur det gick till när jag trollade.

Publiken var lite trött efter en lång dags konfererande och tittande på nya produkter så det gick lite trögt i början.

Jag plockade då upp mitt ”Hondablad”, bläddrade igenom det och frågade om de alla visste vad det var för någonting. Självklart svarade de ja. Jag fortsatte med att säga att när jag tittar i ”bladet” så ser jag ingenting. Sidorna som förut innehöll bilder och artiklar om motorcyklar var nu alldeles blanka och det hördes ett lätt fnissande från publiken. Jag fortsatte med att påstå att jag kunde förstå att de alla hade en passion för det som är i ”bladet” och därför ser vackra saker som de gärna skulle kunna tänka sig ta med sig hem. När jag nu bläddrade igenom tidningen så var sidorna fyllda med unga, vackra, halvnakna kvinnor och reaktionen lät sig inte vänta. Det stora skrattet kom.

Resten av föreställningen gick nu som smort (med ett litet undantag för en överförfriskad herre som ville ha lite uppmärksamhet och ett par rappa ”heckler stoppers” senare så höll han sig på mattan) och jag svalde ballonger, trollade bort flaskor och läste tankar med Universeums stora hajar simmandes bakom ryggen på mig.

Magiskt skapande

2006-11-05T19:33:00.000+01:00

Onsdag 18 oktober

Vaknade av skratt! En gammal magisk idé kom tillbaks till mig i drömmen och jag tyckte att det var hysteriskt roligt. När jag lugnat mig lite började jag fundera på hur jag skulle gå vidare för att idén skulle bli verklighet. Jag dök in i mitt magilaboratorium och fann snart högarna med okompletta kortlekar. Magiskt vax, omagisk tejp, spritpenna och kopieringsmaskin, gummihandskar, kalkeringpapper och en näve spelkort och så satte jag igång. Test efter test följde och jag kände att jag närmade mig en lösning. Metoden blev enklare och enklare medan effekten blev klarare och starkare.

När min kära hustru kom hem så hoppade jag ut ur mitt lab. och bad henne kika på min magiska skapelse. När jag var klar så tittade hon på mig med blicken som enbart en god hustru till en konstnär kan ha och sa:

– Det var kul, men jobba lite till på det så blir det kanon!

Med orden ”Du är ju helt fläng” gick hon in i köket och satte på kaffet.

Jag var nöjd och bestämde mig för att låta ”tricket” mogna lite innan jag gör klart det.

Koll på Styret

2006-10-25T00:04:00.000+02:00

Måndagen den 16 oktober

Jag hade blivit inbjuden till GMK-s styrelsemöte som gäst för att se om jag skulle kunna passa (och själv vara intresserad av) att sitta som styrelseledamot. Jag fann mötet trevlig, intressant, givande och konstruktivt så jag sitter gärna med i styrelsen. Det skulle vara en ära.

För er som inte visste det så är och kommer GMK att vara en mycket aktiv förening med mycket matnyttigt för både sina medlemmar som för konstformen magi. Håll i hatten!

Illusioner på Pite Havsbad

2006-10-24T23:53:00.000+02:00

Lördagen den 14 oktober

Efter en ganska lång resdag så checkade jag in på Pite Havsbad (i Piteå naturligtvis), ställde in väskan på rummet och gick sedan ner för att soundchecka. Våra eminenta turnétekniker tipsade mig då om att jag skulle kunna hinna att se nästan hela trollerishowen innan jag själv skulle börja jobba med Wallmansshowen.

Med trollerishowen menade de ”Magic and Miracles” med trollaren Peter Varg. En tekniker som jag jobbat med en hel del under åren hade satt ljuset i showen så det skulle bara vara att gå i bakvägen.

Jag tycker att det känns tråkigt att smyga in på en föreställning så jag gick upp till Teaterlokalen och presenterade mig för Vargen som stod och gjorde sina sista förberedelser innan show.

Jag har aldrig träffat Vargen förut men vi har gemensamma bekanta i Magivärlden. Han var trevlig och glad över att få träffa en annan Magiker då han känt sig lite ensam uppe i Pite. Vi pratade en stund tills jag kom på att jag själv hade glömt att förbereda mig helt och fullt för min egen föreställning och med lyckönskningar lämnade jag honom.

Jag hann sedan se den första timman av föreställningen, som i sin helhet är en och en halv timma. Jag tycker att det började bra men sen höll det inte riktigt. Det var snyggt och såg dyrt ut men det fattades glöd och attityd. Tanken kunde man skönja men den nådde inte riktigt fram bland alla illusionsapparater och halvsunkiga dansare. Det kändes lite studentspex med en fantastiskt stor budget fast utan hjärta. Det kändes som om Vargen inte hade fått kunnig regi. Publiken tappades och fångades aldrig igen.

Jag måste dock säga att jag är nyfiken på hur Vattentanken, Helikopterframtrollningen samt framför allt Eldshowen framförs, för jag var tyvärr tvungen att lämna föreställningen för att gå till min egen scen.

Efter att ha hunnit trolla vid nästan alla borden hos min egen publik så fylldes lokalen med nästan lika många till. Dessa nya människor kom direkt från Magic and Miracles. De var först lite reserverade mot trollkarlar men efter att jag visat dem ett micromirakel så började de att ropa efter mig mellan borden nyfikna att få se mer.

Efter min första spot på scen stod det klart att detta skulle bli en Wallmanskväll där hela publiken sjunger med i finalen.

Efter nattamaten satt hela ensemblen och pratade om illusioner och vi kom in på David Copperfield och hans framförande av ”Flying”och jag lovade att tills nästa vecka ha med mig en video på det.

Där efter gjorde vår kapellmästare Robin Svensson något som jag tycker är det bästa trick jag har sett. Han lyckades att med en liten insats vinna över 500 kr av en Jack Wegas apparat.

Imponerande Robin. Men kan du göra det igen?

Upp och ner, men mest ner

2006-10-24T23:26:00.000+02:00

Torsdagen den 12 oktober

Fick städa i laboratoriet en hel dag, efter att ha experimenterat i flera dagar med en ny effekt, för att kunna förbereda mig på kvällens jobb.

Gårkvällens jobb gick klart godkänt för mig men mindre godkänt för Enhörningen.

Jag kikade sedan i min mailkorg och fick då se till min stora sorg att Trollkarlen Max Milton gått bort. Detta var inte helt oväntat men det jag kände tog mig fullständigt på sängen. Jag grät.

Max (eller Arne som han egentligen hette) hade, för mig som trollkarl, alltid funnits, och nu var han borta. Han saknas. Även om jag inte umgicks med honom ”privat” så har jag både jobbat med honom, rest på kongress med honom och sovit på hans hotellrumsgolv, träffat honom minst en gång i månaden på GMK (under min aktiva tid) och han har alltid haft tid för att skoja och busa med mig samt komma med glada tillrop när jag gjort något nytt och bra trick. Senast i augusti satt vi på FISM-Världsmästerskapen i Magi i Stockholm och fikade och trollade för varandra. Han saknas mig och jag vet att jag är långt från den ende som fällde en tår vid detta besked.

-Max, vi glömmer dig aldrig!

Jag fick ändå tillslut fixat ihop det jag behövde för att kunna ge mig iväg till företaget SBC som nu skulle inviga sitt nya kontor ännu en gång. Jag gjorde som sist men hade inte riktigt samma glöd som förra veckan.

Avslutade min dag med att kika på Peter Wahlbeck på Restaurang Ruby och träffade där både Stefan Odelberg och Mats Berglund (trolleriregissör). De hade haft collationering inför julshowen och passade nu på att kolla in Peter (som också är med i julshowen vad jag förstår).

Wahlbeck var kanonbra (ibland är han faktiskt helt kass) men jag kände mig lite tung i hjärtat så skratten satt långt inne.

Magiskt Hantverk

2006-10-24T22:53:00.000+02:00

Onsdagen den 11 oktober

Efter att ha suttit i mitt dammiga bibliotek hela helgen så har jag nu hittat något som jag måste pröva inom snar framtid. Då jag suttit och läst Olaus Magnus- Historia om de Nordiska folken (skriven år 1555) så fann jag mig läsa om en trollkarl som kallades Kettil Runske som levde i urtiden. Han fjättrade sin elake lärjunge med hjälp av en runstav.

Detta lät intressant och jag studerade träsnittet på den fångne noga. Jag sökte vidare i mina mögliga boktravar och pergamentrullar och fann då ännu ett träsnitt på denne fängslade Gilbert i Olof Rudebecks (1630-1702) magnum opus Atlantica. Jag blev naturligtvis nyfiken och undrade stilla för mig själv om detta var något man kunde använda sig av på scen.

Jag drog mig då till minnes att jag läste en artikel i Eugene Burgers och Jeff McBrides bok Mystery School.

Resterande av helgen och ända tills nu gick till att göra ritningar, införskaffa material, jobba i verkstaden och sedan testa min skapelse. Resultatet var gott.

Jag skall nu vidareutveckla den med fina sniderier och handsmidda kättingar innan jag visar den publikt, men det kommer nog snart.

Måste dock sluta tänka på magi och istället ge mig iväg till Harrys (i Gbg) för att göra en stand-upföreställning med Pontus Enhörning.

Tre bägare och dubbelt jobb

2006-10-23T01:07:00.000+02:00

Torsdagen den 5 oktober

På väg till företaget SBC för att inviga deras nya kontorslokaler i Göteborg, så fick jag ett samtal från Reuters. De skulle ha fest på kvällen och undrade om jag kunde komma med så kort varsel. Jag sa att jag skulle se vad jag kunde göra.

På SBC strömmade det in gäster som bjöds på rundvandring i de nya lokalerna samt fick kaffe, champagne och tårta till livs. Jag var stationerad till fikarummet och trollade för alla och envar. Jag testade för första gången min nya bägarspelsrutin med ett par bägare jag fått av Tom Stone. Som avslutning på rutinen producerade jag fram fyra stora tomater. Jag fick en så stark reaktion av publiken att jag nästan inte trodde det var sant. Jag förstår att Bägarspelet har hängt med i trollkarlars repertoar sedan 2500 f.Kr.

Då det var dags att klippa band och inviga kontorslokalerna så instruerade jag publiken att applådera ordentligt. För att repetera så tog jag tag i bandet och klippte av bandet och ropade –Applådera, nu!

Applåderna kom, men något svagt då alla insåg att jag hade förstört invigningsceremonin genom att klippa av bandet. Jag räddade dock situationen (till stort jubel), genom att med magi laga bandet och kunde därefter över lämna ordet och saxen till VD:n.

Efter att bandet blivit klippt (denna gången av rätt person) så körde jag min akt till allas glädje och gamman.

Nu var det dags att försöka hinna med att trolla på Reuters middag. Jag tog bilen och körde ner till hamnen. Att hitta en parkering i hamnen vid den tiden på kvällen är lögn i helv… Det slutade med att jag (efter en halvtimmas letande) fick ställa mig på samma plats som jag stod på från början (ett parkeringshus vid Kungsgatan).

Svettig av att bära all rekvisita kom jag ner till gigplats ett vackert litet fartyg med namnet M/S Marieholm. Jag kom in och fick till min fasa se att det var en liten lokal fullpackad med små långbord och nästan ingen golvyta kvar. Det skulle vara stört omöjligt att komma in mellan borden för att trolla.

Jag sprang då till bilen där jag hade mitt gatutrolleribord och tog med det. Det gick jag sedan runt med och ställde vid de små långbordens gavel och utförde bägarspelet vid varje bord.

Jag lyckades dessutom hitta en liten plats där alla kunde se och körde då min gycklarinspirerade akt med ansiktsspikning och äppelätning. Mycket lyckat!

Jag insåg i bilen på väg hem att jag under denna dag rest från Stockholm till Göteborg samt trollat konstant i sju timmar och kunde då lätt förstå den trötthet jag kände i kroppen. Sängen hemma är så skön…

Galen kvinna på scenen

2006-10-23T00:11:00.000+02:00

Onsdagen den 4 oktober

Stockholm krävde ett besök och jag kom i god tid till Stockholmsmässan där vi skulle göra ett Wallmansgig för teknikmässan. Publiken bestod av fyra hundra karlar och ett försvinnande litet antal kvinnor. Jag är alltid lite nervös för en sådan publiksammansättning då karlar har en konstig ovana att bli överförfriskade och leva rövare men döm om min förvåning då det visade sig att jag varit nervös för helt fel sak. Showen avlöpte väl tills det var dags för mig. Jag hade knappt sagt hej förrän en propert klädd kvinna 50+ (med en milt sagt illsken blick) stormade upp på scenen. Jag såg henne i ögonvrån, tog micken och kastade mig av scenen. Hon stannade upp och ställde sig och skrek i mikrofonstativets tomma klyka (så mycket tokigt ut) och framförde att hon inte såg så bra från det ställe där hon satt i lokalen. När hon var klar gick hon (med något lugnare blick) ner och satte sig på samma plats. Vem var hon? Var ifrån kom hon? Var det någon som kände henne eller var hon en galning på permission?

Då scenen vart tom igen så gick jag upp och ställde dessa frågor till publiken men ingen kom med något svar. Jag replikerade tystnaden med att jag tyckte att de var fega som inte talade om var hon jobbade, så att jag kunde springa in på hennes arbetsplats, berusad och skrika att jag inte ser Mölndalsån ordentligt från mitt vardagsrumsfönster. Den pinsamma tystnade försvann i ett kollektivt asgarv.

Resten av föreställningen, så låg karlarna ner och pep av skratt och jag skämtade friskt med en herre ur publiken, som jag döpte till ”Pissenisse” då han gick på dass hela tiden. Han älskade uppmärksamheten och vi talades vid en bra stund efter föreställningen. En skön kväll med en konstig början.

Conny Ray

2006-10-22T21:23:00.000+02:00

Måndagen den 2 oktober

Efter att ha repeterat teater hela dagen så var det dags för att gå på GMK-möte (GMK= Göteborgs Magiska Klubb). Med förevändningen att han skulle hålla ett föredrag om Barntrolleri och Buktaleri var Conny Ray specialinbjuden. I pausen på föredraget så hände det som alla vi andra visste skulle hända. Ordförande Tom Fahlén tog ordet och höll ett hyllningstal till Conny Ray som i år firar 50 år som medlem i GMK. Telegram upplästes, hela Conny Rays karriärshistoria beskrevs, blommor, placketter och gåvor utdelades samt att Conny Ray utnämndes till Hedersledamot i GMK. Applåderna ville aldrig upphöra och Conny Ray höll ett kort tacktal, rörd till tårar. Tårta och kaffe intogs och föredraget fortsatte. Jag lärde mig en hel del samt hade vansinnigt trevligt. Detta blir en kväll jag kommer att minnas.

Bra show- tom lokal

2006-10-22T21:22:00.000+02:00

Söndagen den 1 oktober

Efter att ha rest hela dagen så var det dags att gästa en liten kvarterskrog i Göteborg (Kom Bar) där Anders (Kapten Willie) hade premiär på en ”öppen scen”. Det var allt från vissångare, jonglörer, stand-up comedians och så jag som magiker som skulle framträda. Jag tyckte att det lät som en god idé att ha en öppen scen, för där kunde jag testa nytt material utan krav på att det skulle vara fantastiskt bra.

Tyvärr var vi fler artister än det var folk i publiken, men vi körde ändå. Det blev både kul och bra och efteråt blev vi bjudna på mat. Trött åkte jag hem för att sova lite innan morgondagens teaterrepetitioner med Teater Teatro.

Överkalix

2006-10-22T21:21:00.000+02:00

Jaha! Då är man en bloggare nu då!

Jag har ingen aning om hur man gör eller vad man skall skriva, men det är ju i sig en utmaning. Kanske en liten reseskildring? Ja, varför inte? Jag rör ju på mig ganska mycket nu i höst och det kan ju vara intressant för andra.

Jag börjar bakifrån:

Lördagen den 30 september

Jag gick upp tidigt (07.00) för att styra kosan mot norr. Flyg från Landvetter till Arlanda där jag åt lunch medan jag väntade på mina arbetskamrater i Wallmansgänget. Från Arlanda flög vi sedan norrut mot Luleå. Där väntade två chartrade bilar med chaufförer som körde oss än mer norröver ända till Grand Arctic Hotell i Överkalix. Föreställningen gick bra, men det som satte sig i mitt minne var den lyx som vi bjöds på efteråt.

Då jag showat där tidigare så visste jag att hotellet har en fantastiskt mysig liten spa-avdelning. Jag frågade i receptionen innan föreställningen om det gick att bubbla lite i poolen efter show? De svarade att de skulle se om det gick att ordna.

Trötta och småslitna efter en lång dags resande och showande blev vi förda ner till spa-avdelningen med för att få lite nattamat. Där mötte oss en vacker syn. Det var uppdukat med vita dukar och kandelabrar, den stora eldstaden spred värme och ljus, Kalixälven rann vackert utanför panoramafönstret, strategiskt utplacerade värmeljus gav ett mysskimmer över rummet, och poolen bubblade stillsamt, svagt upplyst.

Maten var god, badet var skönt och när vi sedan satt och torkade vid elden med en kall öl i näven så mådde vi som kungar allihop. Tack för detta Grand Arctic Hotel. Vi kommer igen så fort vi får chansen.

Det goda varade dock inte längre än en och en halv timma, för klockan blev ett och vi skulle upp 07.00 för att resa söderut igen.

Premiär!

2006-10-04T10:58:00.000+02:00

Då var det igång!
Den fantastiska resan i magikens land har börjat!

Onsdag den 27 september 2006 var dagen då en ny scen för magikonst hade sitt eldprov. Som initiativtagare och arrangör för spektaklet "Magic Wednesday" så var jag nervös då klockan närmade sig 19.30 och lokalen var i det närmaste tom. Ett fåtal modiga pionjärer satt och åt i, den för mig, ödsliga lokalen. Jag vågade knappt kika ut i den. Jag tog mod till mig.
-Skamm den som ger sig! Har de kommit tidigt för att äta och bjudas på magisk underhållning vid borden så skall de minnsan få valuta för initiativet!

Jag gick ut i lokalen och presenterade mig för det första bordet och vipps så var magin, showen och glädjen på plats. Jag sprang ut i logen och bad mina kollegor Tom Stone och Jonas Ljung att hänga med ut och trolla. Lokalen började skjuda av liv, magi, glädje och förundran.

Jag vet inte när de kom, men plötsligt var lokalen inte tom längre. Fler och fler åskådare uppenbarade sig och tillslut fick vi magiker nästan inte rum att utföra våra konster. Men det gjorde inget då klockan började närma sig 21.00 och det var hög tid för scenshow.

Musiken dundrade i högtalarna. Publiken tjoade och skrek samt klappade händer och stampade fötterna i golvet. Dags för mig att äntra scenen.

En timma och tjugo minuters show med där publiken fick avnjuta poetisk, äcklig, vacker, skrämmande, förvånande, humoristisk, fantastisk och underhållande magi av hög klass.
Tom Stone, Jonas Ljung och jag har olika scenpersonligheter samt helt olika sätt att angripa den magiska konsten vilket gjorde att det blev en helhet i showen som känndes fullständigt komplett.
Mynt ur tomma luften landade i ett glas, flaskor uppenbarade sig från ingenstans, bowlingklot dök upp och landade på en åskådares fötter, fingerringar sammanlänkades, tankar lästes, rakblad svaldes, spik spikades in i ett ansikte, sedlar bytte valör, kort hittades med hjälp av tungan, allt detta och mycket mer ackompangerades av publikens glada tillrop. En Magisk kväll i högt tempo helt enkelt.

Den stora delen av besökarna som jag pratade med efteråt (på eftersittningen) var så fyllda med lyckokännslor så att de knappt kunde vänta tills nästa Magic Wednesday. De undrade varför ingen gjort något liknande förut. På detta har jag inget svar, men jag kan säga att det kommer att bli mer av den här varan i framtiden.

Nästa Magic Wednesday på Restaurang Ruby i Göteborg kommer att gästas av Malin Nilsson och Peter Brynolf. Jag kommer att vara på plats för att leverera nya magiska konster. Allt är nytt! Så se till att ha vägarna förbi Restaurang Ruby på Avenyn den 25 oktober för en helt ny, underhållande resa in i magikens land.

Magiska hälsningar!
Gaston
Magicus Magister

En liten journal

2006-10-03T15:22:00.000+02:00

Här kommer jag att publicera lite nyheter då och då.