Sjuk som en gris

Torsdag 26 oktober

Det var inte roligt att vakna den här morgonen. Mina stämband var helt väck och lungorna pep i kör med näsans snörvlande. Trodde i min enfald att det skulle kännas bättre efter en dusch. Dumma jag. Det var bara att bita ihop och packa sig iväg till tåget.

Norrköping stod på tur. Wallmansgänget hade redan varit där kvällen innan och hade dess utom blivit recenserade med betyg 4 av 5. Det är så typiskt att när jag missar ett enda Wallmansgig på 18 månader så är det enda gången som vi blir recenserade. Ja, ja. Jag fick ju goda recensioner från gårdagens Magic Wednesday så jag skall inte klaga.

Flygeln på Louis de Geer var fylld till bredden. Drygt 550 personer i publiken. Scenen var nästan en och en halv meter hög och jag var sjuk som en gris. Förutsättningar för att det skulle gå åt pipan fanns.

Istället möttes jag av en enormt skön stämning och jag slukade ballonger för glatta livet. I mitt andra set så dristade jag mig till att göra en kortsvärdsrutin med signerat kort. Lokalen var precis lite för stor för att detta skulle bli helt lyckat (samt att jag inte ägde någon röst) men effekten gick fram och alla var glada.

Jag gick till sängs så fort som möjligt efter föreställningen för att kurera mig från förkylningen.