Sälkvinna och klunsning

Fredag 27 oktober

Efter att ha legat till sängs hela dagen så började det närma sig showtime. Mådde nu lite bättre än igår men rösten saknades fortfarande.

Under kvällens föreställning så hände det något lite smått otroligt. Scenen var nästan en och halv meter hög och när jag gjort min kortsvärdsrutin med signerat kort så slet jag kortet från klingan och kastade det i triumf ut i luften. Kortet singlade ner en och en halv meter in på scenen och jag ställde mig i pose i det blixtrande ljuset. I ögonvrån såg jag då hur en kvinna 65+ kastade sig upp på mage på scenen och sliter åt sig det signerade kortet och med en sälrullning försvann ner under scenkanten igen. Det kanske inte låter så fantastiskt men det gick så otroligt fort och man måste vara spänstig för att inte skada sig i en sådan manöver.

Imponerande!

Väl tillbaka i hotellobbyn så satte vi oss ner för att umgås en liten stund innan sängdags. På något vis så lyckades vår kapellmästare Robin locka oss att ”klunsa”. Klunsning går till på följande vis:

Man kör sten- sax och påse tills en har förlorat. Den som förlorat köper sedan shots åt sig själv och alla de andra.

För att inte fördärva oss så bestämde vi oss för att enbart klunsa om 2 cl/gång.

Jag förlorade 5 gånger i rad, till turgubben Robins stora glädje och jag gick till sängs som en riktig förlorare, fattig och sjuk.

Att jag aldrig lär mig att inte spela när Robin är med. Han vinner jämt!